Jag har inte glömt dig - Hyllningsbrev.
Vildaste av alla, är du söta
lilla tysta människa.
Mäktigaste dock inte tillhörandes
bland alla de eldsprutande drakar
och tandlösa wannabes ormar;
då du iakttagandes
mystiskt och diskret ler
på ditt utvalda hörn.
Långt ifrån alla . . .
uppmärksamhetstörstande
kråkor som bland sopor
och matrester finner sin föda.
Du söker kvalité och är petig
men när du öppnar din mun
talar du från ditt hjärta; då
någon har lyckats beröra ditt
hjärta med ädla känslor och
kanske ord eller sin blotta
närvaro.
Du är den värdefullaste skatt
av alla. Så skör, så rar, så nära
till vad som kan kallas sanningen.
I tystnaden finns du medan du
observerandes förädlar dig själv
och ibland kan du beskrivas som
ett lätt byte kanske desperat
från de som inte förstår din
världsuppfattning.
Vad jag vill veta någon gång i framtiden
är din hemliga önskan . . .
Vad är det, du drömmandes önskar bli?