du la din hand mot
och sjöng ända in i benet

där jag slutade
slöt du händerna

utan ögon
utan röster

du balanserade på det smalaste stråket
och jag sov under dina snöbeklädda
ögon

sömnen låg i våra ljusa andetag
mellan våra lakan

klädde oss i färger vi aldrig bemött
med värme

utan ögon
utan röster

i flera år satt jag längs dina linjer
och bara såg
på fåglarna längs din ryggrad

hur du bröt mina kvistar
i mjuka vinklar

*

jag samlar mina hemligheter i en burk
av plast

jag sitter på en klippa vid havet
burken är sval mot mina läppar

jag kan fortfarande klä
i rött

men inte här
mellan dina hjordar

jag sträcker ut händerna
och kastar burken i havet

blundar, och tänker på
hur ofta jag fortfarande

samlar dina tårar
i min hand

isen har stelnat
över havet nu

och jag siktar bara
mot det andra hållet