På den fuktiga parkbänken, med höstlöv runt fötterna, luffaren stirrade på ankorna medan han drömde om svanarna.

Tills,     bjällrors ljud fick honom att vakna upp från sitt dagdrömmeri och bli bemött av Narrens leende som nästan nuddade sin näsa medan Mimaren sprack ballongen med sin rumpa, ramlade ner, gjorde en baklänges kullerbytta och medan luffarens skratt ekade i parken mimaren började rida i full galopp på sin lufthäst.

Narren satt på bänken, lade sin arm på luffarens
skuldror, satte en röd ros bakom sitt öra och med
sitt finger på sina läppar bad luffaren att vara tyst.

En clown kom från ingenstans och med en snabb salto
red lufthästen medan han kastade mimaren från sin häst.  

Mimaren låtsades som att han slog sig och med ett hopp
drog Clownen ner från lufthästen. De båda sparkade
sina fötter i luften och började låtsashångla.

Luffaren höll för sin mage av skratt. Clownen hälsade tyst och gav honom sin clownhatt.

En Anka dök in i dammen, alla tittade dit