Jag känner

att jag vill tacka min fiende.

Vem det än må vara.



För vad vore livet utan en sådan?

Inget att kämpa mot,

inget att skrika i vanmod inför,

inget att samla kraft inför

för att till slut övervinna,

eller istället sakta begrunda

varför jag förlorade

och vad jag i sånt fall

behöver bli bättre på.



Jag behöver minst en vän

och en fiende

ibland i samma person.