Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rynkiga, fläckiga, tomma händer faller ner . . .

 



vad har jag skapat och lämnat bakom dig?
Vad har jag längtat efter 

hela mitt liv
 
medan jag blev jagad av
tidens spöken?

Tomma tavlor
hänger snett.

På bordet,
klockan har för länge sedan
slutat ticka, samlat damm . . .

Utanför fönstret någon sparkar på
en sten, skriker medan den gråtandes
kramar om stenen . . .

Några barn fnittrandes tittar på,
skuttandes går förbi . . .

Handen likt en pendel
slutar gunga

fram och tillbaks

 Det hopskrynklade lakanet . . .

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Night Soul Woman
Läst 517 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-11-05 21:05



Bookmark and Share


  Måna N. Berger
Kontrasten, med barnen utanför fönstret, förstärker bilden av åldrandets ensamhet. Snyggt och tänkvärt.
2008-11-05

  Suddad
En vemodig text som känns lite extra där i mellangärdet!
Bravo!
2008-11-05
  > Nästa text
< Föregående

Night Soul Woman
Night Soul Woman