under stormens vingar
längtar jag din famn
strykande sorgen bort

genom fingrars dolda kraft
smeks dunkla orosmoln
bort från mörkrets himmel

bara du kan hålla så mjukt
att hårdheten tappar fästet
bara du får komma in
där olusten härskar
tillåter dig att andas
genom det tunga menlösa

tillåter dig inom mig
ger dina ögon liv att se
det ingen annan fått
det måste vara du
bara du har kunskap
genom tillitens diamanter
som glittrar i din blick

det som du förtjänat
när du trängt igenom
varje skyddsmur
det som du förtjänat
när du skänkte mig
det som jag skänkte dig

hjärtat