Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
http://www.youtube.com/watch?v=PjqZA7ujBMU


Du kan aldrig finna tröst i min famn . . .




Bortom alla hägringar och lömska färgringar
med vilsenhetens motiverande lön dina ögons
förlorade glans ersatts med tårarnas glimrande

Vart tog denna styrka vägen som fyllde dig med
oändlig energi?

Varför vissnar dina ord likt orkidéer i öknen
innan de ens hinner lämna dina läppar?

Vem lurade dig att tro att i känslornas önskebrunn,
där borta i oasen, finns själens renhet att få?

När ska du möta dig själv i dig?

Bortom alla hägringar och lömska färgringar
med vilsenhetens motiverande lön dina ögons
förlorade glans ber att få vad som är ditt och jag
blir fattigare än fattig; då
 frågorna skär mig medan
de lämnar mina läppar.

Jag är de blödande läppar du aldrig vill smaka
Jag är de tindrande, frågande ögon du aldrig vill möta
Jag är den öppna famnen som aldrig kan bli din hamn

. . . men för alltid,
                                          likt en skugga,
                                                                          troget följa dina steg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Night Soul Woman
Läst 872 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-11-09 13:37



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Berörande...
starkt...
om en brännpunkt
som inte syns - men finns
2008-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Night Soul Woman
Night Soul Woman