Andreas grät  förtvivlat  medan han satte sig ned på sanden. Efter några minuter lutade han sin kropp bakåt, vilade på sanden, placerade sina händer bakom sitt huvud och tittade på himlen, observerade molnens färd. Utan att säga ett enda ord. George satte sig bredvid honom, korsade sina ben, tog en sten och kastade den några meter ifrån sig.  De stannade där tills Georges mobil ringde, det var från jobbet. Sekreteraren undrade om de skulle hinna komma till jobbets morgonmöte, de var redan försenade.

- Ska vi gå? Frågade George. Andreas började fälla tysta tårar. Tyvärr, oväntade förhinder har dykt upp. Ring inte Andreas, han är med mig. Vi ska båda ta ledigt idag men ring resebyrån och bekräfta min bokning för imorgon och glöm inte att boka taxi. Vi ses imorgon.

- Tack! Sa Andreas blygsamt och började rita med sitt pekfinger på sanden. Vinden blåste hårdare . . .

- Det börjar bli kallt. Observerade George och gned sina armar och ben. Kom nu, jag ska köra, du kan ligga på baksätet och njuta av färden. Vi få se vart vägen tar oss. Sa han och hjälpte Andreas att resa sig upp. George tog fram bilnycklarna medan de närmade sig bilen.

- Stanna! Sa Andreas. Hans bil, hans bil är parkerad bredvid din. Hehe skrattade Andreas sarkastiskt, tog sina nycklar och ritade bokstaven A på hans bil. Nu kommer han minnas mig för alltid eller betala åtminstone för någonting han orsakade sa han och visslade medan han satte sig i bilen. George log tyst medan han startade bilen.

- Du vill inte att jag ska kommentera vad du nyss gjorde, eller hur? Frågade George medan Andreas vävde ner bilrutan.

- Näää svarade Andreas nonchalant och frustade medan han korsade sina armar. Låt oss gå nu sa han och sparkade lätt på framsätet.

- Nu går vi. Vet du vad? Jag vill ta hand om mig själv idag och vi har tid för det nu. Jag ska ringa och boka tid hos frisören och sen hos massören. Vill du följa med eller vill du sitta i bilen och vänta på mig? Jag bjuder idag som du bjöd på vinet igår.

- Bjuder och bjuder. Du behöver inte göra det för att återgällda "den goda gärningen" vill du bjuda mig? Frågade lite småirriterad Andreas

- Du . . . hur många gånger ska jag behöva försvara mina handlingar för dig? Du är makalös alltså! Jag sa: som du bjöd på vinet igår för att du inte skulle känna dig obekväm, att du skulle behöva återgällda. Så vill du vara med eller inte?

- Ja, jag vill sa Andreas, sorry vännen . . . en surmule har jag blivit . . .

-  Det är okej, jag förstår. George bokade tid hos frisören och massören. Andreas blundade och försökte sluta känna smärtan. Den pulserande smärtan som kändes som att den skulle spränga hans huvud. Han bet sin hand och lät tårarna rinna på sin handflata, rinna ner i bilrutan. De gick hos frisören och massören. Andreas tog sin Harley och stirrade på asfaltens vita sträckor hela natten lång. George åkte till flygplatsen medan han tänkte på Erica. De skulle träffas på fredag, om hon ringde, som hon lovade. Han suckade lätt medan han bar sin resväska . . .

 

Fortsättning följer