nuddade för en stund
det vackraste i livet
fick känna det som
bara sagorna berättat

fick gåvan
men förstod aldrig
hur bevara den

ödet sträckte fram
de ljuvaste rosor
av skönaste doft
men olärda lät vi taggarna
riva sår i våran kärlek

kanske bär vi tiden
som läkande vän
trogen om vi orkar ge
vårt hopp att åter kämpa

hör du mitt hjärta
viska till ditt

" jag stannar hos dig
även när du inte ser mig
finns kvar till stormen lagt sig
och vi utvilade
orkar älska utan att gå sönder"