Skammen ångade från flinten, blodet pumpade
med sådant tryck att skallen såg ut att kunna
explodera vilket ögonblick som helst

blicken var strängt fixerad
pekfingret strök sökande över sidor fyllda med
horribla illustrationer, texter och föreställningar
av de mest fantastiska slag

Ljuset på läsbordet fladddrade oroligt i draget
medan långa skuggor dansade suggestivt över
väggar och valv
- för säkerhets skull knöt han sina svettiga
händer till vitnad hårt i bön

~ ... de profundus clamo ad te domine.. ~

Bönen ekade stumt mot kalla väggar mästerligt
murade i sten, mot ett mörker erbjudande intet
än kvävande tystnad till svar

ljuset fladdrade till, slocknade och munken
brast uppgivet i ångestladdad gråt
tiden frös
pärlor av svett blev till kristaller av frost

insiktens irreversibla sigill var bränt in i hans
sinne, ingenting kunde göras ogjort och denna
ogudaktiga sanning lyste obönhörligt ur hans
heligt skamplågade blick

Han hade sett


Dagen efter upptäcktes broder OlausAbel av
scriptoriets första besökare, liggande död på
rygg med en utriven sida nedtryckt i svalget

ingen bok med saknade sidor hittades


Han begravdes ett bra stycke utanför klostrets
murar som kättare, utan varken värdighet eller
minnesruna