Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensam kvar

Utan dig förfaller jag sakta tillbaka till inget
Det kärl som var jag murknar obevekligt
Saknadens maskar äter dess väggar

Vattnet som det håller är skämt och luktar
Obrukbart för annat än förruttnelsen
under gräset där det står

Du höll mig samman och lät mig vara hel
I dig hade jag kontakt med det gudomliga
och fylldes varje dag med ny kärlekskraft

Utan din kärlek finns inget liv värt namnet
Min saknad gnager vidare i längtan mot slutet
och det innerliga hoppet om återförening




Fri vers av Cinemiracle
Läst 436 gånger
Publicerad 2005-08-16 11:05



Bookmark and Share


  S.C.
pow!

den gjorde ont. grått och färglöst är vad ensamheten avspeglar och du får det att kännas äckligt och instängt på samma gång.
2005-08-16

  Teresia Ridell
Din dikt gör ont, andas hopplöshet, sorglig att läsa .
2005-08-16

  Charly
Hoppet är det sista som lämnar en heter det ju. Din dikt är så vacker och beskriver hur det är att förlora någon som man så innerligt älskar. Jag blir berörd ända in i själen och börjar nästan att gråta. Jag tror faktiskt inte att det finns något annat som kan göra lika ont i en människa som just kärlekssorg.
2005-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Cinemiracle
Cinemiracle