frosten limmar sömn i träden
luften gäspar fuktigt
den klibbiga vintern sådär urtvättad
andas i vakuum

tystnadens röda raseriutbrott
väcker markens mörker
viskar sig fram genom klarhet
i glittrig dimma

naturen som en spegel
av ett trasigt samhälles brister
dagarna blöder onödig tid
rinner i raka linjer

den levande människan
med det ropande hjärtat
använder fingrar varsamt
i sprakande julårstid

stockholm levande i vitt
gamla stans smala gångar
språken som kryper längs husväggarna
dansar i sorlet

här – mitt i smaken av ljusets mittpunkt
ungdomars roslande lungor
cigaretterna – lukterna
förgiftar och berusar

genom sverige lyser julgransbelysning
ångande kratt inuti hetsrestauranger
glasögone som immas
av cafévärme

hus för hus
barnfamiljer kanske reser till värme
snaps mat sånger
falska stämmor bakom stora leenden

och det där med de andra världarna
det där med de bortglömda länderna
ansikten vi lagt i skugga
gömt under vår gulblå lycka

det där med de som fryser – de som blivit slagna
de som valts ut till det stenhårda
silade genom tur – lämnade i otur
de som dött innan de fått leva

jag önskar jag kunde ge dem varm choklad
krypa ur mitt skal och förändra
för dem som brustit spelar inte julen någon roll
på samma sätt som den gör för oss