Katten med den slokande hatten och stövlarna skavande i skrevet, gick bredvid mig och smuttade på en nyöppnad flaska Chateau Bordeaux.
Livet är allt bra orättvist morrade han trumpet och försökte förgäves blåsa bort morrhåren som irriterat slickade sig fast vid hans kind. Jag kunde legat på sofflocket vid det här laget, hemma hos farsgubben. Fått mjölk serverad på silverfat och kli på ryggen om natta. Om du bara kunde nöja dig med kvarn och åsna som vanligt folk. Men nej då, inte du inte. Du är minsann för fin i kanten för ett hederligt fredagsligg. En prinsessa, ett riktigt jaktbyte måste det såklart vara, min store majestät!
Markisen av Carabas, rättade jag honom vänligt.

Att jag inte fattade det tidigare, så som du svansat runt kungen och hans vrålåk till droska. Ååå jag kan inte simma, jag drunknar i dina ögon. Ååå min herre drunknar. Asså så lågt sjunker inte ens vi på höskullen under parningssäsongen. Men sen är jag ju bara en trög, dum och kastrerad bondkatt. Inte vet jag något om sådana saker. Det närmaste jag kommer en mus, är väl om någon skäggig gammal jätte, med puckelrygg och gråstarr skulle få för sig att förklä sig till en lejoninna och lura in mig till sitt jävla råtthål, för ett rövknull!

Katten med den slokande hatten och stövlarna skavande i skrevet, gick bredvid mig och smuttade på sin halvfulla flaska Bordeaux.
Jag kunde inte låta bli att le. Här gick jag i ett kungarike, större än hela Sörmland, med en talande katt och en kvinna, som trånande väntade hemma, på mig, i slottets sovgemak.

Detta måste rent ut sagt, vara en saga, för bra för att vara sann.