Kärleken . . . är det du? Visst minns du mig, det är bara jag som inte känner igen dig . . . Du kallar dig kärlek eller hur? Visst gör du det . . . kom med mig, men anta en ny form. Bli en gammal sjöman och sätt dig här, bredvid mig på tavernans balkong med havsutsikt. Låt oss dricka rött vin, höj ditt glas. Skål! Aah havsbrisen och sältans doft i luften, vad mer kan man begära? Skål! Säg ingenting och låt mig prata lite till, ja. Tystnadens kärlek. Längtan efter en hamn. Jag skulle vilja höra en sång sjungen på ett främmande språk och bara medkännandes nicka . . . ja. Du. kärleken. och du är bara en illusion som kommer att försvinna så fort jag slutar prata. Så är det! Skål! Drick upp. Nu ska jag i tystnaden dricka min sista klunk  . . .