Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En sorts framtidsutsikt


En framtid senare


Besjälade skogar
avbefolkade vidder
levande vatten

en tidsålder suddas ut under en himmel
som sett dem komma och gå


Minnen bleknar bort
drömmar tonar ut

kvar dröjer jag, hovrande
som en dunst
högt över doften av tid





Fri vers av Gawain
Läst 274 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2008-12-21 15:32



Bookmark and Share

    mmm...mia
Tycker om!
2008-12-27

    ej medlem längre
Något i denna dikt berörde mig djupt, till tårar faktiskt. Redan de första orden "besjälade skogar" i kombination med din egen beskrivning (en sorts framtidsutsikt) väckte så mycket hopp i mig om att naturen en gång åter kommer att myllra av liv - inte blott liv såsom vi idag kanske skulle beskriva det (växter och djur) utan även de väsen som vi skrämt bort, glömt eller besudlat på olika sätt... Råndan, hon som besjälar skogarna. Strömkarlen, forsarnas sjungande stämma. Vättar och gnomer, gråtrollen som hummar med urbergs och stenars egna röster... De fanns långt före oss, och de kommer att finnas kvar när vi människor än gång är borta. Vare sig vi väljer att tro på dem eller ej, finns de väsen som besjälar naturen kvar.
2008-12-22

  Peter Matsa
Känns igen, denna utsikt och känsla. Så väl beskrivet, ett slags vemod och kanske en stänk nostalgi.

God Jul! / Matsa-Peter
2008-12-21
  > Nästa text
< Föregående

Gawain
Gawain