Hon kom för att göra slut på,

sin outhärdliga önskan att vara med.

Hon kom för att göra slut på,

denna blinda och skärande smärta.

Hon hade ingen aning om,

att livet kunde bestå av brutala separationer.

Att lycka kunde förknippas med gift.

Att rosor kunde lukta lik.

Att de avflagnade trädgårdsstolarna var liv.

Att hon inte också kunde känna,

svettlukten i byxlinningen.

Saknaden av famntag, tomheten i händerna,

den omötta blicken.

Skuggorna under hennes ögon.

Ångest och irrande i långa korridorer

Hon tog allt i sina armar

släppte allt

viskade

 –Jag kommer tillbaka…….