För mången är dikten
en krydda pikant
som pirrar i plexus solaris

För vissa är versen
en dåre och fjant
där Helena röres av Paris

För någon lyriken
är hård som en Kant
ett imperativ fyllt av kapris

Men skalden i tornet
beskriver galant
en spegling av levandets taggris

För denne och denna
är dikten ett driv
en etsning av manande slagg-is

och stundom en skärva av soldis