mitt hjärta fryser
inuti isbergens fångcell
snart tystnar det sista slaget

tusentals ord
simmar vilsna på mörka vatten
håller hårt emot
så jag inte ska drunkna
vill förstå vad som hände
vill nå ytan lugn och orädd

min själ är begravd
under brända marker
låter jag den aldrig uppstå
till en kärlek så menlös
att aldrig ge tillräckligt
fastän gett dig mitt liv
allt jag har

min sorg förblöder
som följd av förlusten
vi kommer aldrig dit igen
vi kommer aldrig se
att vi nedbrutna
väljer skamliga vägar
bort från varandra
i ett fällande slag

men du kan aldrig
tala emot mitt hjärta

det dog för dig
det dog för dig