Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En berättelse, medan klockan bakom mig, tickar.




Då två tektoniska plattor möts; sökte man skydd under bordet, under dörren, ute på gatan; medan husen rämnade och bilalarmen gick, på gatorna. Jag blev född då. I en av de stora jordbävningarna. Så många själar dog medan jag öppnade mina ögon och såg världen för första gång. Jag grät och grät, fick jag höra, de gav mig en napp, jag kasta den med detsamma, de gav mig nappen igen med socker på jag slickade sockret och kastade nappen.

Några gånger i mitt liv, någon försökte ge mig trygghet, täcka mig med en filt. Jag kastade filten till golvet eller sov ovanpå filten. Jag behövde den inte.

Visst behöver man tröst då och då . . . men tröst är
ett varmt famntag, en vänlig röst, en värmande blick,
en beröring eller ens fulla närvaro, bredvid en.

Det är vad som behövs. Klockan tickar rytmiskt, tidens
visare rör sig parallellt utan att beröra varandra. . .


Prosa (Prosapoesi) av Night Soul Woman
Läst 466 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-02-19 21:29



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Wow du skriver lika vackert som alltid och språket blir bara fylligare och bilderna mer verkliga, tusen tack för läsningen!
2009-02-19

  Cris
*klapp* tic tock.. tick tock.. klockan går o går - Bra sista rader.

Och ovan rader också naturligtvis. !!

Självläkande.. upprymmande. Mkt kraft !
2009-02-19

  Jan Linderoth
Låter precis som jag tänkt mig att just du fötts i ett jordskalv.
Skakar mig igen.

(jag föddes då man kunde skydda sig bakom ett bord från radioktiv strälning. Lever nu bredvid Ringhals, men har trygga jodtabletter bakom kaffeburken.)
2009-02-19

  Rune Thorsell
Jag kom hit till jorden klockan 13:30 den 28:de februari 1927. Det pågick inte någon jordbävning men jag klöste mig själv i ansiktet det första jag gjorde. Det har läkt nu.

Farsan och morsan tog med mig hem till Sjöbjörnsvägen i Gröndal. De lade mig på en fäll och fotograferade mig naken.

Mormor köpte sig en väggklocka 1906. Vi har den nu. Den tickar och tickar, plockar upp en ny sekund som den genast kasserar. Så går den på. Den tickade ut mormors liv. Och morsans liv. Nu håller den som bäst på med mitt.

Ibland skulle man önska att man finge ha napp. Men det går ju inte.
2009-02-19

  Larz Gustafsson VIP
Tumultartat och ömsint i en finstämd kombination.
2009-02-19
  > Nästa text
< Föregående

Night Soul Woman
Night Soul Woman