Jag ser mig i spegeln

och oundvikligt

vänds nu sakta

mörka styrkan bort

där sena årens vinter

mäter markerna

millimeter för millimeter

vid tinningar

som ungt stod gula.



All färg som ägts

av mig

i dagens blåbrytning

i mitt kråkboskägg

svart, blont, rött, cendré

börjar nu bytas

mot vita visshetens land

där mörka blickar

aldrig behövs.



Från solgångs gläns

mitt gröna skogsögas

rostbergs iris

mina flaggors fladdrande

och säkra röstens värde

växlas nu in

för mer kontemplation

och mindre säkra steg

mot allas vår port.