I bilen på väg

bara en bit kvar nu och tänk om du
inte är där.

På en stol med slutna ögon, rakat hår och
en liten tofs som jag försiktigt
rör.

Du följer främmande med på det
där gångsättet och med
det där snacket som fryser mig.

Och som en ingivelse är jag på väg
att ta ett steg bort.

Du ser ingenting du bara går och
din magra kropp håller
inte byxorna uppe och jag vill
bara hålla och går närmre.

Du är mitt stora barn på kant i livet och
jag håller huvudet högt och jag
håller din skitiga hand en kort
stund,
allt balanserar ju så bräckligt nu.

Jag älskar dig och du är hemma
det är allt.
Och allt.