det vapen man mest fruktar
det man ger andra att fritt bruka
skapat av en själv

den gör mest skada
med minsta ansträngning

när ens tro på en själv är svag
ger den andra makt att styra och såra fritt
att driva in dolken man gett dem ännu djupare i sitt hjärta

smörj dolkens blad med saker som försvagar dig
gnid in falska ords gift
löften du inte tror på men som smakar sött

att välkomna smärtan en vana
självkänslan har ju bjudit att så ska det vara?

så kyss smärtan som en kär vän
kyss den hett som en älskare

men vakna en dag min vän
och inse
att du är värd så mycket mer
så oändligt mycket mer
och kyss den falska dolken ett sista farväl