omöjligt
är att gå nu
när du berört något
så starkt med du

så innerligt vacker själ
sprider ljus
runt kalla barriärer
smekande händer
lotsar bort jord
som nyss ville begrava
allt liv som är tungt

kan inte förneka
att jag ofta flyr
vänder ryggen mot dig
ser smärtan i dina ögon

inte heller kan jag ljuga
om att tanken på dig
sprider värmens leende
över mattad hud

jag vet att jag inte
alltid går att nå
att jag försvinner
till en plats
du inte får beträda

inte än du fina
jag vet att det gör ont

en annan hand av ömhet
har inte släppt mig fri
en kärlek från förflutet
vill inte ge dig till mig

och jag är vilse
i mitt hav av känslor
stundtals drunknar jag
i evighets förtvivlan

vet att din kärlek
är så äkta
mjuk och ren
vet att du vill ge mig
himlen utan moln

inte redo riktigt än
kan inget lova
om framtiden
men stanna
om du orkar

du har redan
tagit dig fram
genom murar
genom försvar

och varje gång
jag lämnar dig
känner jag mer
av dig och mig