De säger att jag är stark
men trots den
knäar jag och
skriker när ingen hör och
jag bygger murar av sten för att
dölja och
jag kan knappt andas
efteråt
men
det är skönt när
livet känns mer

än det förgångna

Så adresserar jag mitt självideal
som smutsigt svart sot
och
jag tvättar mej ensam

Ingen ser min gråt

Där borta dansar älvorna
och jag
dansar med dem

Och där dagen möter dagg och
torkar den torr

däri ramlar jag
där som äxingen står rakt upp
vilar.