Jag går omkring bland stenar och ruiner
osäker styr jag stegen fram i förvirrade miner
vandrar vilset runt, i Landet Längtan.


Förut fanns här en fast hand att hålla i
en trogen blick, jag står dig bi
hoppet överger mig sist, i Landet Längtan.


Blind är jag inför din glömska för mig
korsar den frusna flod som forsade för dig
halkar på minnenas is, i Landet Längtan.


För så långt från ditt hjärta som jag är nu
kan ingen ha trott, inte ens du
att jag skulle falla, i Landet Längtan.


Vila i dina händer vill jag, somna
men det blir att i likgiltighetens snö domna
en främling är jag, i Landet Längtan.