vackra, goda ängel
tro aldrig att du felade
när du öppnade mitt hjärta

hur skulle du kunna veta
om själens inre trasighet
hur skulle du kunna förstå
att jag just då inte fanns
nära mig själv

så långt ifrån behärskning
så vilse i mig själv

när du kom var hoppet dött
mitt hjärta så blodigt trasigt
men du spred ljus
där mörkret tagit över
du tog min darrande hand
när jag mest behövde
en trygghet att hålla
fast vid

du räddade mig
även om det sedan blev så fel
när känslor började växa

det var aldrig min avsikt
att få dig att falla för mig
inte heller ville jag falla själv
men hur kämpar man emot
när någon så underbar
står framför

någon som berör varje sinne
som lägger ett täcke av ärlig värme
över det som fryser så

det var inte vår tid nu
men att du fanns där
var en mening
du har burit mig
över svarta vatten
lagt dig som en bro
där jag inte kunde beträda själv

vad som än sker i framtiden
så vet jag att det du gett mig
ska jag bevara i minnet
sätta guldram runt den bild
som du målat med din kärlek