jag orkar inte smeka livet nu
det har lämnat mig
tomhänt i den botten
där jag ensam skriker mig död

kamplös då styrkan somnat in
modlös i den vilsenhet
som ständigt tar besittning
över den som ska vara jag
men som inte längre andas

där tar skuggorna över
så kall är den vägen
som stegen ska vandra på
var finns värmen
från den famnen jag önskar

glöd från kärleken
slocknar då jag faller
besvikelsen från vackra ögon
skär knivar i öppna sår
som jag önskade läka

förnöjer jag något, någon
i denna dunkla värld
av oändliga frågor
eller är jag blott en börda
som ingen orkar förstå