"På lärkträds avstånd..."

Sa han och log lite belåtet som för
sig själv, mumlande lågt men tydligt
nog att höras ett stycke bort
Där jag modigt stod med kallsvetten
kittlande längs ryggen

"ThimmBeeeR!!"

och trädet föll, inte som en fura
men mer som ett lärkträd med
gles liten krona

Spetsen av toppen kittlade mig på
hakan, dammet yrde medan braket
hävde sig mot mig
som en kastvind full av narr

långsamt öppnade jag ögonen
stolt konstaterande
- att, ja, mitt ögonmått stämmer
sånär som på nån millimeter