På min stålhäst denna morgon, svepande kall

färdades jag sakta i ny förundran över världen

ett sällsamt sken trängde fram vid ljusets kant

jag såg henne där, svävande, en liten féflicka

en älva som sakta sänkte fötterna från trädet

med tindrande tår flög hon ner mot rötterna

i skogens dimma fanns bara skönjande tecken

av lövverken som omgärdade vägen, grågrund

min tanke stod still, jag drogs mot vita anden

en sån ovanlig gäst i denna grovgrusade plats

skrämdes av grova trollet sittande på strålrygg

älvan flydde in bland löven med ett pytteskrik

trollet trampade vidare ganska trumpet.


Ja, jag var inte nöjd.