Nickande som ett vippande gräs för vinden
stod hon där inbackad i ett hörn, mitt i allt
men utanför gemenskapen där ute

på golvet, i ljuset, bland stroberna

musiken fungerar som vågorna i en microugn
där människorna och deras hormoner satts
i rörelse istället för någon färdigrätt i plast

inte helt olikt ändå

Hon backar in lite till, någon kan ju se, ve
och fasa
någon kille skulle ju kunna vara trevlig, eller
nån annan kanske bara skulle se

huga

bäst att smälta in i den lilla skugga som är
där inne bland kvalstren, djupt in i det
lilla lilla stora hörnet

Föga anade hon vem som trånade från andra
sidan rummet, från motsatta hörnet

Han, ännu namnlös och okänd men inte
så anonym ändå, hon kände honom väl
från längtan djupt i mörka bröstet

den som med tiden skrämt henne dit
hon står
knappt förnimbart nickande till rytmen
med blicken i golvet, med drömmen
gråtande nånstans djupt där inne

ack, sorg
till rytmen av en fest