Hon dansar som en slingrande rök längs
ett golv som egentligen inte finns, alla hennes
rörelser är som en suggestiv dimma där den
lockande vaggar i ett mönster omöjligt att ge
varken färg eller form

jag hör en viskande röst, hennes
och hon förtäljer mig ting som inte hör oss
dödliga till
hon vet, men ingen annan, och därför
berättar hon för mig
- säger hon med ett hån i rösten som lika
gärna kan tolkas som en utdragen lek

hela hennes sätt gör mig som galen att
söka svar
vad menar hon, vad är det som hon vill?

Rösten bleknar tillsammans med resten
av sensationen och kvar står jag

naken, utlockad i ljuset på ett sätt
ingen vill bli lurad till
smädad till gränsen att bryta samman
eller storma vredgad som ett spjut
rakt i förväntad hämnd


Hämnden blev mitt kortsinta val och det
blev även mitt slut
ty där stod hon, naken, full av samma
tomma hån med vilket hon lockat mig
i första hand

spjutet mitt penetrerade rakt igenom
ut genom ryggen, men hon bara log
och viskade retfullt nära örat mitt hur
länge hon väntat på detta ödonblick

Allt blev tyst
jag svalde några kväljningar av mitt
eget blod
och svar var det enda som aldrig
kom på tal