Jag vårdar mitt arv
liksom bonden sin harv
jag var ju hans dotter
vid tiden för slåtter

jag körde hans räfsa
när grannhunden gläfsa'
jag plocka' potatis
och mer - quantum satis...

ja, nog var det hårt
och stundom rätt svårt
på landsbygden leva
för just denna eva

jag sitter i kvällen
och tänker på pällen
ja, stjärnhimlens gnister
när vintern var bister...

nog frös man och skalka
fick helmycke svalka...
nog valla' man korna
trots kippet i skorna...

nog trivs jag i staden
men inte i raden
av köande stollar...
då längtar jag bollar

som flögo mot väggen
jag hämtade äggen
nog smekte jag grisen
högg veden till spisen

nog grät jag när Tiger
blev kluven, jag kliver
omkring, tassar, stiger
bland minnen jag driver...

nog längtar jag livet
vid enklare strand
men tar aldrig klivet
till barndomens land

den tiden är borta
har kommit till korta
jag tager mig ton
i "programmets miljon"

i förortsbostaden
jag hamnat i raden
bland köande stollar
och bilar som rollar...

men minnet av gårdar
och blånande fjäll
jag kärleksfullt vårdar
och särskilt i kväll...