Min penna har spets
men den kräver en krets
av skrivande likar
som språket berikar

Här diktar och silar
jag språket och vänner
Förmedlar små pilar
som någonstans bränner…

Och stundom jag finner
en sprittande ny
min glädje då rinner
till himmelens sky

Ty nätet nu bildar
den litt’ra salongen
för tama och vildar
i vittraste sprången…

I forntiden sågs en
beundrande svans
till Bellman och Lenngren
i ordlekardans

Nu kan man på nätet
nåt liknande finna
och ganska förmätet
längs raderna rinna

i jakten på dikten
förtjänande D
med makt följer plikten
att göra succé…

När någon en ställning
på sajterna fått
då skrives mot kvällning
då myser nån gott

Dock härjar väl Jante
var vitter salong
Nå, släng denna vante!
den syns alltför trång…

Man ej under skäppa
bör sätta sin lampa
men gärna sig peppa
och ta sig i hampa

Ty även i skumrik
och tradig harang
man slipar sin mumrik…
och vässar sin klang

Jag följer min Musa
vart än hon mig leder
och fortsätter busa
med ord hon bereder…