En albino senare torkade svetten och lugnet
föll som en välkommen svalka sent omsider
när det varit varmt för länge

- ett sånt bordsskick

lämna rester kvar på kanten tas emot som en
välriktad pungspark i det här huset, det ska
den veta som trotsar etikettens givna lag

Fast herrn, damen var inte albino, dock vill jag
inte bestrida faktum att hon nu ser ut som en

Vredens alla fördämningar brast med ett raseri
till följd av sällan skådat slag, ty den behornade
hämnaren spräckte mitt kranium där han grym i
sitt oheliga ursinne reste sig ur mitt arma kött

~ångande vild~

och hämnden var total, kaos tog vid och allt
som nu finns kvar irrar likt ett hopplöst eko
mellan väggar av ett mörker ack större än
tomrummet själv


Och inga änglar sjöng mitt pris, ingen bön
lästes varken hög eller tyst för min skull

evig fånge under ett pannben hårt som torr
granit, prytt med horn i form av svarta spiror
av kalltvinnat järn

förlorad i vansinnets tysta hålrum, långt långt
från alla former av någon som helst nåd