Tung som ett skålpund bly föll hon
till marken likt ett nedlslaget gräs

tårar spall över jorden
men se, de blandades med daggen
och ingen såg dem falla ens

förutom han

Ingen trodde längre, ingen brydde
sig heller och särskilt inte den som
nyss gjort sig skyldig till möastöld
just där och så


Men skvallret gick och innan solen gått
hög nog att väcka tuppen låg han död
några diken bort
tyst med ansiktet ner i en pöl från
gödselstacken strax intill