Upp mot kinds höga kust, kupad

känner, rör upp djup rodning, rusigt

pirrar vattenvirvlars lust, lotusblom

uppstår smekning, sluten.



Värmande ögons skyar, skingrande

molnpannas himlar, hemvändande

manar åtrås stormbyar, strata

vatten, vågtoppar vimlar, vindlat.



Vid munnars kant, kulmination

samlar läppars bränning, brinnande

mötet med själars pant, paradis

tungskepps grundkänning, grindöppning.



Aldrig tiden blir, blottlägger

minsta droppe av bry, bortavaro

för allt sveps upp i, innanför

det som är. Kärlek, källskrift.



Urkund.