i min ungdom
var jag

begåvad
med svajig kappa

blev tidigt ordgalen och

hegelian
wittgensteinian
monist
existentialist
jungian
piagetist
russellian

gläntade nyfiket
mången dörr

tvärsäker varje gång


alla stormar till trots
kvarstår ett

jag är poet
med hjärtats sång
till vänster...

det sätter tonen

att jag dessutom
påståtts vara

smöret på livets macka

rår jag inte för

men det gläder mig
att han var så klarsynt...

långt efteråt