En eskimå och en same byggde en kåtigloo. Det var svårt, eftersom deras respektive nedärvda byggtekniker var så olika, men så kom de på lösningen...

När byggnaden var klar gick eskimån och samen in i den, fixade till en eldstad och gjorde upp eld, sedan rostade de en renskånk och en kanadalax. Där satt de i godan ro och smorde kråset.

Men någonting var fel på rökgången. Kåtigloon fylldes av så mycket rök att samen skrek till, så sprang han ut, lade sig tätt intill jämthunden som låg precis utanför det märkliga bygget. Hunden gnydde till men protesterade inte, den var dåsigt varm, lade försiktigt tassen över sin husse, samen kände sig trygg, snart föll båda i sömn. Efter en stund av djup tystnad (för vem skulle han prata med?) skrek även eskimån till, skyndade ut, fann samen tätt intill hunden, så han lade sig också där, men på andra sidan, så tätt intill han kunde för att få del av hundens välsignade värme utan att riskera rökförgiftning. Att han stannat så pass länge inomkåtigloos hade sina orsaker, dock helt utan betydelse för denna lilla gåta, så dessa lämnas härmed åt respektive läsares fantasi. Hunden hade redan somnat när eskimån lade sig på dess andra sida, han borrade in huvudet i den täta pälsen men det fungerade inte så bra, då krängde han av sig den väldigt trånga kolt han av någon ovidkommande anledning hade fått låna vid ankomsten till denna trakt, lade sig ner med den improviserade filten över såväl hunden som sig själv. Hunden gnydde i drömmen, katten i trädet lipade åt den, men inte heller detta spelar någon framträdande roll i denna vidpolcirkelngåta. Snart sov alla tre djupt ändå till gryningen.

När de vaknade fanns inte mycket kvar av det stolta bygget, röken tog sig fortfarande ut genom det hoprasade byggmaterialet, oansvarigt att lämna elden så där, tänker du förstås, visst var det det, men nu hände det precis så här.

Nu är det din tur, kära läsare: vem fanns kvar inomkåtigloos hela natten? Den som gjorde det blev såväl innebränd som rökförgiftad. Hemska öde!

Nå, löser du den?