Melodi: Klas Klättermus

- Jag är en inkunabel... jag höljer mig i prakt
är sällan resonabel, älskar min inkörsmakt...
Står rak och stolt i ryggen med krusidull på svaj
har aldrig vatt en skygg en, ej heller flygmalaj!
Faderullan lej.

Men min poet är darrig, hon måste nu i säng...
En macka ljuv och smarrig hittas på varje äng
om tyst man stråna böjer och lyss till fjärilslåt...
Min första sång sig höjer till läsarn och... min ståt!
Faderullan lej.

Förlåt, jag gick nog vilse en smula är jag rädd
På mjuka tassar Ilse slumrar nu i sin bädd...
- Vet hut! Mitt namn är Karin, och nog jag vaken är!
- Jag hunden mente, rarin', han sover nu, ma chère...
Faderullan lej.

- OK, men håll nu rytmen, sånt är jag noga med.
- Den har jag inte bytt! Men känner mig ganska sned...
- Säg, vill du då förstöra min or'ginalitet?
- Jag stänger till mitt öra... blott jag har faktiskt det!
Faderullan lej.

Nej, gå nu blott och vila din tröttlekamen nu...
du orkar inte strila orden som förr, min sju!
Puh, äntligen så gick hon... nu pusta ut jag kan
Zach'rias fick ju fickon... men jag var först minsann!
Faderullan lej!