Åren gick och jag skulle träffa min allra första kärlek efter så många år, på vägen dit, i flygplanet, träffade jag två män som är goda vänner, vi hade en givande konversation och bestämde oss för att träffas igen, dricka kaffe och det gjorde vi, jag tog min väninna med mig. Vi hade en bra tid ihop, skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord, dagarna gick så fort och jag återvände till Sverige jag kallade en av dem för Adonis, ett spontant smeknamn, vi fortsatte var kontakt och jag upptäckte att han skriver dikter, betagande dikter, en dag emailade han mig, vi kommer träffas igen och då nämnde han att han ville skapa några intima stunder tillsammans med mig och då sa jag till honom att det aldrig skulle funka för att vi är båda stämningsskapare självklart skulle vi skapa paradiska, oförglömliga stunder tillsammans men nej, det är bäst om vi förbli vänner, den odefinierade kärleken mellan oss kan fortsätta finnas men bara så, utan kroppsligt kontakt vad som var överraskande roligt var att efter jag gick anförtrodde  han till min väninna att han kände som att jag kunde läsa hans tankar säga vad han ville ha sagt innan han hann formulera sina tankar, jag bara log, av alla i världen borde han förstå varför. Eh, dagarna går och tiden närmar sig, den dagen vi träffas kommer vi ha ett innerligt samtal. En vacker själ . . .