Intentionen

Du ville ta mina blödande sår i dina
händer, känna hur blodet rann ner
mellan dina fingrar. Se hur mitt inre
sakta förblöd – en gång i tiden -  för
att känna någon sorts samhörighet,
känna att du kan på något sätt lindra
någon annans ohörda klagomål, få en
mening - förutom dina – kroppens läkande
process hade redan avslutats och var
meningslös.

Resultatet

De uthärdade, eviga tårarna hade blivit
till diamanter, blivit mina ögon, du fick chansen
att spegla dig ur tusen och åter tusen prismors
synvinkel men istället yrar du omkring i den mörka
skogen, springer ifrån spökenas ekande skrik i ditt
öra, springer ifrån ”förhäxningen” medan illusionen
lever inom dig? Varför springer du?  

LjudBilden

Ljud ur prismor . . . planetariska sånger . . .
men ändå . . . springer du . . .

 ~