En förvirrad promenad senare stod
han där med händerna ledigt sammanlänkade
bakom ryggen som i ett bakvänt armkors

gruset krasade under de nya skorna, de som
ännu var så nya att lädret knarrade i sig

Allt började med en regndroppe, stor
som en vindruva, tung som en knytnäve
slog den ner från ovan
rakt i huvet och en våt fläck av kyla sipprade
långsamt nedåt längs hårbotten

han blickade upp
molnen vred sig likt en rasande
malström av gråblå rök över himlen

regnet öste plötsligt ner som hade någon
vänt en väldig vattenkanna upp och ned

gruset var genast vått, vattnet stänkte som
flytande gevärskulor mot ansiktet framför, mot
den uttrycksfulla bysten i solid granit

Ett våldsamt blixtnedslag senare låg den
vackra skulpturen slagen i spillror, som var
den gjuten i bräcklig porslin

doften av krossad sten blandade sig med
det fylliga regnets, med gruset och jorden

Där låg han, raklång på gången
ännu med händerna i samma grepp om
ryggen, fast med benen vikta åt varsitt håll

han var död, en stor trekantig bit sten
från statyn stack ut som greppet på en
dolk ur pannan

en enda röd tår av blod sipprade ur såret innan
den snart sköljdes bort av det våldsamma regnet