första slaget
en sanning för ont
att hantera i bröstet

men lade förlåtelsen
ömt i min hand

bearbetade noga
försökte så innerligt att förstå
och valde att lägga det
på en bädd av läkande rosenblad

ville ju ha dig kvar
i mitt liv
i min närhet

trampade runt
på sköra minfält
i väntan på explosion

men i hjärtat så ville jag
tro dig mer än något

ändå visste jag vad jag väntade på
det gnagde mig sönder
natt som dag

kanske var det därför
den utlösande bomben
inte smärtade lika hårt

kanske var det därför
jag kände en slags befrielse

trots att jag dog...