I skolan blev jag slagen...
i häpnad, tvär och blyg
jag genomled då dagen
ej väpnad, icke dryg

Var felet låg jag undra'
ej tänkte jag var grön
men räknade till hundra
där blänkte kunskap skön...

Mitt efternamn man gjorde
till annat då i hat
min skepnad grät, man borde...
förbannat! sådant tjat

I böcker fann jag trösten
och minnet var min stav...
men mulnade mot hösten
då sinnet grävde grav...

Nog regnade väl slagen
blev mulad vintertid
nog mulnade väl dragen
i bulad barndomstid

Så "socialiseras"
ock' många barn idag
apologetiseras
som vrånga "djungelns lag"...

Men jag var kär i plugget
fast rastom var som pest
i klassen var på hugget
och stundom även bäst

sånt retade de flesta
jag led och stukad blev
förtegen för det mesta
men vreden blev mitt drev...

Om sådant har jag talat
i dikten, prosa med
fast tårarna har skvalat
blev sikten icke sned

Snart drog jag mina färde
till staden söderut
där fann mitt mänskovärde
när traden tog mig ut

Men om i byn jag stannat...
nu knottrat är mitt skinn
Mitt liv då varit annat
ej klottrat, gått i spinn

Ej funnits hade damen
som fann sin bok och bock
När modet sprängde ramen
där rann båd' tok och pock...