i verkstadens rostiga inre
finns skruven
jag gömt i mitt minne

reservdelar kostliga bida
när huven
har drömt i nåns sinne

när tungsint jag andas mot gryning
i luven
jag hamnar med själen

när skramlande värken har party
och blodet
blott samlas i hälen

då gläder mig ändå, för fanken
att modet
kan liknas vid slaven

att minnenas spretande gaffel
blir rodret
som stöttar den staven...