kom nära
men försiktigt
hjärtat måste få läka
i den takt det förmår
låt mig inte falla för dig
innan brustna läppar tystnat
i sin sorgsamma avskedssång
av dåtidens hårda kärlekskrasch

håll mig ärligt
men inte för hårt
jag söker ännu efter
förlorade andetag
min själ är fortfarande
trasigt vilse
efter stenkastade stormar
som lämnat djupaste sår

fortsätt strö hoppfulla stjärnor
mot min vidöppna rädsla
så att jag slutligen stänger
dörren till förflutet
så att jag äntligen vågar
fånga det vackert oförstörda
i värmen från dig