vet inte om jag kan
i detta tillstånd
låta dig riktigt nära mig

tomheten är mitt kalla näste
som låser mig fast
i den mörka natten

vet din godhets avsikter
din kärleks vilja
att hålla mig trygg
men ingenstans kan jag
somna lugnare
än i den famn jag hade förut

rädslan att såra dig
så djupt den skär mig
förökar blödande mynningar
så djupt att du kanske
knuffas undan av stöten
så orolig att stänga ute dig
skada din rena ödmjukhet

för kanske är du fel för mig
just i denna stunden
när jag inte hittar ut
från skuggornas labyrinter