Där i från kan jag se allt som lite från ovan fast från sidan och ganska platt rakt och snett ner.

Jag läser "Välkommen till Sveriges mötesplats för oss som skriver" och det gör mig rörd. Att jag är välkommen.

Visserligen får jag från övre hörnet läsa allting uppochner men det funkar. Kanske ska jag fira mig ner till nedre vänstra hörnet...

... och vad skönt.. nu kan jag läsa bättre.

Tittar upp och ser med gul text:

Du

Hjälp

och jag känner att jag vill hjälpa. Men vart ska jag vända mig och ser mig förtvivlat om.

Riktlinjer och villkor..nej.. Forum. Ja, där kanske man kan hjälpa. OOh.. hjälp var där fanns mycket att läsa. Jag går genast tillbaka till framsidan och sätter mig i hörnet.

"Min sida" Nej. den har jag redan vart på så många gånger.

"Skriv en text" Ja men jag gör ju det.

"Mina texter" Ash, dem har jag sett och läst.. orkar inte.

"Mina meddelanden" Jaha som om där skulle dykt upp nåt nytt haha

"Mina bokmärken".. mm.. fint

"Mina vänner".. mmm.. ännu finare (jag fjäskar inte alls)

O titta bilder till böcker, och en hyllning til Lany. Fint.

Och alla texter som trillar in under dagen hela tiden, varje minut, nästan ibland flera per minut. Otroligt. ibland oroligt och roligt och skrämmande och kärleksfullt och fult och vackert och gräsligt fint och gräsligt skamligt och hissnande förtjusande och trevande och travande som ett tjog hingstar eller en gammal nordsvensk. Hur som så är det skrivande i någon form.

"Hitta poesi " " Sök"   O där kanske jag kan finna mig ett pök. Rim. Bunden vers och ett tak över huvudet eller en fot i arslet. Det finns varianter överallt.

Jag finna vill en annan sida inte borta men på nästa sida. Där vimlar det av galleri och kalendarium och annat skoj. Skepp ohoj. Nu bläddrar jag fort och ser att i min inkorg ligger en liten lort.

.. Pip