När mörkret anländer

av nattens intrång

tillsammans med tystnaden

som susar och väser i mitt sinne

där jag sitter på min sängkant

och utan ljuset ifrån mitt

stearinljus känner jag mig ensam

i den mörka världen där jag

allt som oftast söker mig till

för att kunna tänka som allra klarast.

Då vet jag att i mörkret syns

ej min skugga, ifall jag vill vara ensam

den framträder som mest på

dagen för att förvirra och locka

bort min själ till den mörka sidan

att dansa tillsammans med andra

förlista och förvirrade skuggor.

Men om jag igen tänder upp i mitt

svaga stearinljus framträder han

med nya krafter ty ljuset är hans

energikälla som får honom att leva

för ett tag i skimret och framställa

sig som lie mannen, döden, hin onde

en ängel, vägvisare, krigare eller

satan själv..

Och se!.. detta är nånting jag kan

bestämma ty han härmar mig hela tiden

vad jag än gör.. jag tror jag behöver honom

för att leva och inte känna mig ensam

måste bara veta om, och hitta ballansen.

Lycklig trots allt för att ha sällskap

precis när jag vill, och med den kusliga

vetskapen om att hade inte min skugga funnits..

hade inte jag heller funnits, utan vandrat jorden

som en osalig ande.

på jakt efter ljuset..

där min skugga finns.

där finns jag.

Jag skuggan

ljus och mörker

allt är...

Ett.

Med alltet.