Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den förvirrade delen av en förlorad människa försökte i alla fall, men misslyckades kapitalt.


Bockmor; torpets förbannelse


Det gamla huset knarrar gistet i vinterstormen,
mellan stockarna i väggarna, de som bär på så
många minnen ingen längre minns

du harklar dig, kliver ur fåtöljen och kastar en
likgiltig blick in i elden innan du går mot dass
för att pissa ut en pilsner eller två, det kostar
ju på att ha det bra

golvet är kallt, man brydde sig inte mycket om
att isolera 1800-kallt

Där står hon, stripig i håret, tom i blicken
bredbent mitt i hallen, grå som en råtta men
levande nog i sin uppenbarelse att sänka
dig på knä där du står

du spyr en sur klunk över hakan, det innan du
pissar ner dig all over det kalla golvet, ner
över låren och knäskålarna som smärtar ömt
av smällen mot träet i golvet


Så vaknar du plötsligt, frusen och stel som en
nerpissad treåring i din skrala ensamhet

brasan har brunnit ner och allt är tryckande
tyst, och kallt förstås, men mobilen fungerar

den ringer och du svarar lika sofistikerat som
satt du på kontoret, trots att det smakar av
gammalt kräk i munnen,
det är mäklaren, lappen som sålde stugan till
dig förra veckan

som på autopilot deklarerar du stugan som
såld igen, du annulerar hela köpet, packar
bilen och kör som under en vaken sömn hem
till stan igen

sen blir allt svart, sen vitt, sen grått,,





Fri vers av Gawain VIP
Läst 237 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-01-10 03:43



Bookmark and Share


  Ingela Svenson VIP
Oj , där hade jag missat en av dina alltid så spännande texter! Ja de gamla spökena, de vill gärna behålla sina revir och inte ge dom till blaserade stadsbor!
2010-01-23
  > Nästa text
< Föregående

Gawain
Gawain VIP